Oktoberrevolution.

Ja den här bloggen har inte varit uppdaterad på aldeles för länge. Den första oktober händer det dock grejer. Vad? Tja, den som lever får se...

1 oktober. Lägg datumet på minnet.

Sommarläsning: Tandooriälgen

Sent om sider har jag då läst ”Tandooriälgen” av Zac O’Yeah. När boken kom hörde jag mycket talas om den och tyckte att premissen var intressant. Boken utspelas nämligen i en nära framtid. Klimatförändringarna har drabbat Europa hårt. Sverige har tropiskt klimat och öknar har brett ut sig över stora delar av kontinenten. Sverige är en del av Sydasiatiska unionen med Indien som ledande makt. Boken utspelas i Göteborg, eller Guatampuri som staden nu heter. Kokospalmer växer på Avenyn och etniska svenskar, eller ”infödingar” bor i ghetton och är för det mesta missbrukare och/eller prostituerade. De infödingar som inte är det jobbar inom låglönyrken, eller som huvudpersonen Herman Barsk, som polis. Boken börjar med att Barsk slinker in på sin favoritsylta, titelns Tandooriälgen, för att äta en bit. Där upptäcker han att tre män styckats och grillats i lerugnarna.

Så långt är allting bra. En intressant bakgrundshistoria, ett chockerande brott och en mördarjakt. Tyvärr så slösar O’Yeah bort allt detta intressanta på att skriva en deckare av modell 1A. Huvudpersonen Barsk är en av alla dessa Beckkliner (frånskild polis med hälsoproblem). Han har en våldsam arbetskamrat, som inte heter Gunwald Larsson utan Krister Pärsson. Bakom mordet ligger naturligtvis en konspiration som ska förbereda för en amerikansk invasion. Barsk har till och med en CIA-kontakt, som naturligtvis är psykotisk och som naturligtvis bor i en lagerlokal. Allt detta känns igen från hundra andra, mer välskrivna, deckare. O’Yeah hade kanske kunnat komma undan med denna dussinintrig om han haft den som förevändning för att koncentrera sig på att beskriva världen som den ser ut i boken, men problemet är att så inte är fallet. Nu blir det varken hackat eller malet och slutresultatet blir en dålig deckare förlagd till en miljö som saknar substans. En besvikelse helt enkelt. Läs en Wallander-deckare, eller ännu hellre en Sjöwall-Wahlöö-deckare, istället.

Big in...Italy?

Yngwie Malmsteen är ju stor i Japan. För er som inte visste det, så är jag sjukt stor i Italien. Här är beviset:

Mer Carlin.

Jag tänkte att ett till Carlin-klipp kunde passa. Detta är mer politiskt än det tidifgare. Bägge klippen kommer från hans sista HBO-special "It´s bad for you", inspelad så sent som i mars i år.

Håll till godo.

George Carlin

Och så detta då; jag fick just reda på att George Carlin dött vid 71 års ålder. Han var en riktig surgubbe, och naturligtvis en stor förebild. För alla er som inte vet vem det var (eller för alla dem som vill se en av de roligaste ståupparna in action); här ett för stunden passande klipp.

Vad jag gör när det inte är EM-spel.

Såhär på EM:s första spelfria dag har naturligtvis uppmärksammats av Aftonbladet. Bland annat har Aftonbladet Kvinna en krönika av ”fotbollsfrun” Malin Wolin (hon är tydligen sambo med Joachim Lantz i Kalmar FF). Krönikan är så där lagom höhöhö-rolig med könsroller som hämtade ur vilken 50-talskomedi (eller, sorgligt nog, vilken 2000-talsreklamfilm) som helst. Dumma spån till kvinnor som inte kan ”någonting” om fotboll och inte begriper detta ”spring hit och dit i nittio minuter”. Du glömde visst fråga varför de inte kan få en egen boll. Med denna korkade kvinna bor en likaledes indolent man som somnar under matchen och vaknar med ett ryck när kvinnan skadeglatt ropar ”MÅÅÅL!”. Hahahahahaha, Ännu roligare blir det när lanthandlaren dyker upp i kvinnokläder, tätt foljd av landsfiskalen som…nej detta var visst en Åsa-Nisse-film. Filmer som präglas av samma fräschör och könsroller som Malin Wollins lustifikation. Att denna smörja publiceras i Aftonbladet Kvinna förstärker bara bilden av en satsning som från början var ett försök att skapa något slags allmänfeministisk avdelning men som så mycket annat på Aftonbladet reducerats till ett populistiskt avkok av gå-ner-i-vikt-artiklar, artiklar om hur du håller dig snygg efter 40, artiklar om Hollywoodskådespelerskor och sen en och annan samvetsartikel om bröstcancer.

Nej, nu får EM starta igen så jag slipper slösa bort mina kvällar med att läsa sådan här skit. Go Die Meinschaft!


EDIT: Skammens rodnad pryder mina vinterbleka (för någon sommar är det FÖR HELVETE INTE VÄRT ATT KALLA SKITEN). "Die MANNschaft ska det naturligtvis vara. Min tysklärare roterar i graven.

Barack Obama-kvinnornas fiende?

I dagens Aftonbladet (ja, jag läser andra tidningar också, men Aftonbladet leder dumhetsligan tätt följd att VLT:S SPÅN-bilaga) kommer Lena Melin med en knivskarp analys av resultatet i primärvalen i USA. Barack Obama vann, menar hon, inte på egna meriter utan för att Hillary Clinton är en kvinna. Analysen haltar på flera plan.

För det första; att reducera valet till ett val mellan ras och hudfärg är oerhört enkelspårigt. Att dessutom hävda att valet av Obama bara innebär att ”ännu en man” vunnit tyder på att Melin helt enkelt är okunnig om USA:s historia. Visst hade Hillary Clinton varit historisk om hon vunnit. Lika historiskt är det dock att en svart man blir kandidat för demokraterna, ett parti som för mindre än 40 år sedan var nära att få segregationisten och anti-medborgarrättskämpen George Wallace som kandidat. Att en svart man snart kan vara president i ett land som för mindre än 150 år sedan utkämpade ett inbördeskrig rörande slaveriet är minst lika historiskt som om Hillary Clinton vunnit. Att inte Lena Melin ser det är beklämmande.

För det andra; kan det inte vara så att väljarna faktiskt valt bort Hillary Clinton, inte på grund av hennes kön, utan på grund av hennes åsikter? Skulle det kunna vara så att Obama faktiskt tilltalat fler människor på grund av vad han har innanför pannbenet eller i sitt program snarare än vad han har mellan benen? Personligen gillar jag Obama bättre än Clinton på grund av helt andra skäl än genusmässiga. Clinton har, till skillnad från Obama, faktiskt röstat för den olagliga invasionen av Irak. Dessutom röstade hon så sent som förra våren för att terroristförklara Irans revolutionsgarde, en omröstning som Obama avstod ifrån men där bland annat John Kerry och min ursprungliga favorit, John Edwards, röstade nej, Därför vill jag inte se Hillary Clinton i Vita Huset, lika lite som jag ville se Margret Thatcher på 10 Downing Street eller vill se Maud Olofsson som statsminister. När Lena Melin bortser från kandidaternas åsikter utan reducerar Clinton till ”den kvinnliga kandidaten” framstår hon som precis så sexistisk som hon anklagar USA:s väljarkår för att vara.

För det tredje; om Clinton vunnit hade USA: fått sin första kvinnliga regeringschef innan Sverige fått det. Hur hade det rimmat med de självgoda socialdemokraternas jämställdhetspolitik? Lena Melin är nog innerst inne glad att det blev som det blev, för nu kan hon ju fortsätta att peka finger åt de korkade amerikanerna och slå sig för bröstet och säga att Sverige är fortfarande världens jämställda land.

Dagens rubrik.

Idag bidrar Aftonbladet med en festlig rubrik:

Superbakterie hot mot din semester

Stor risk smittas av superbakterier på semestern – speciellt på sjukhus Skördar fler dödsoffer i Europa än trafikolyckor.

Det är klart, ska man dö vill man ju inte dö på semestern. Det förstör ju semesterupplevelsen. Typ.