Bergman med mera

För er som undrar varför jag inte uppdaterat på länge så har jag spenderat de senaste dagarna (nåja onsdag till söndag i alla fall) i de djupa skogarna utanför Skinnskatteberg. Där har jag spenderat tiden med att äta glass, läsa seriealbum, åka moped samt äta mammas mat. Dessutom kom mina farföräldrar upp på lördagen så det var en trevlig utflykt. Fem dagar på landet är ungefär vad jag klarar av dock.

Jag borde väl skriva något om Ingmar Bergmans bortgång men egentligen har jag inte tyckt att det funnits något att skriva som inte redan skrivits bättre. Jag har egentligen ingen speciell relation till Bergmans filmer. Jag har förstås sett Det Sjunde Inseglet samt Fanny och Alexander, men någon större betydelse kan jag inte säga att han haft för mig personligen. Dock så tror jag mig veta att en av mina äldsta vänner, låt oss kalla honom F.O, har Bergman att tacka för sitt äktenskap.

Man kan dock lita på Dagens Nyheters ledarsida när det gäller inspiration. Även om DN hade den goda smaken att dedikera såväl förstasidan (till skillnad från lokalblaskan VLT som tyckte det var viktigare med en småföretagare som inte ville anställa folk och simundervisning för barn) såväl som hela kulturdelen till Bergman så förtas det lite i och med att ledarsidan ville vara med på ett hörn.Visst ska man sätta in kulturen i ett politiskt sammanhang. Men att påstå att Bergmans flytt indirekt ledde till den borgerliga valsegern 1976 är nog att ta i. Ännu mer går de bort sig i partipolitikens irrgångar när de påstår att ” 1980-talet gav oss Ingmar Bergman, nu närmast kultförklarad, en rad storslagna teateruppsättningar som också turnerade internationellt och - inte minst - storfilmen "Fanny och Alexander" som ogenerat firade ett förgånget högborgerligt Sverige.”. Fanny och Alexander som en hyllningsfilm alltså? Tja, ungefär som Det Sjunde Inseglet är en hyllning till fundamentalism och American Beauty till förortslivet då. Nej, kära ledarredaktion, lämna filmanalysen till kulturredaktionen och ta själva hand om det ni är bra på (eller åtminstone får betalt för), nämligen politiska kommentarer.

In kverulantia,