Det heter inte Burma, det heter Myanmar.

På Facebook idag så gick jag med i en grupp som stöder regeringen i Myanmar. Inte på grund utav att jag egentligen stöder den utan mer för att alla så plötslligt blivit engagerade i protesterna mot regeringen där. Landet har alltså varit diktatur sedan 1962 och under dessa 45 år har inte en jävel brytt sig. Nu är plötsligt varenda en Myanmar-expert (trots då att de fortfarande kallar landet för "Burma") och vi ska nu alla sluta upp bakom oppositionen. Varför då?

Svaret är naturligtvis buddhistmunkar. Skicka fram ett gäng buddhistmunkar och varenda västerlänning får Dalai Lama- och Mr. Miyagi-vibbar. Skit sedan i att buddhistmunkar inte ska syssla med värdsliga ting och att det är märkligt att de nu deltar i en politisk manifestation, så har vi ett helhjärtat stöd där alla ifrån Desmond Tutu till Mat-Tina har något att säga. Aftonbladets läsare tycker att Sverige bör bojkotta OS i Beijing nästa år, antagligen för att Kina handlar mycket med Myanmar. (Varför inte samma guilt-by-association-retorik drabbar USA som också handlar med ganska ljusskygga regimer är en annan fråga.)

Om konflikten i fråga kan jag inte mcyket. Och den okunskapen delar jag med 99% av de som klädde sig i rött igår. Men, jag låter mig inte duperas av några buddhistmunkar och jag vägrar låta Aftonbladet diktera vad jag ska tycka i politiska frågor. Så, tills motsatsen är bevisad; Leve Myanmars regering och ned med de teokratiska uppviglingsförsöken!