Engla och medierna, del 2

Sådär ja. Nu har också Englas mormor gett sig in i debatten om huruvida det är rätt eller inte att sända begravningen i SVT. Hon känner sig förstås sårad över de "elaka kommentarer" som fälls. Hon menar också att en majoritet stöder att begravningen sänds. Då får man anta att hon inte räknar med de 90% SVT-anställda som inte tycker den borde sändas i SVT, eller kyrkohernden som håller i begravningen som tycker att medieintresset är "problematiskt". Nej Englas mormor struntar i det utan vill istället dela med sig av något positivt (för inget är ju så positivt som en begravning). För att riktigt understryka familjens goda vilja publiceras också ett bankgironummer som är en nystartad fond till förmån för Engla, eller, tja till förmån för att "täcka de omkostnader som uppstod under sökandet efter Engla, samt att hjälpa familejen och den kursgård mamman driver". Kortfattat: Chi-ching!

Men nu glömmer vi allt sådant och gör oss istället redo för begravningen. I samband med detta har jag ett par etikettsfrågor.

1. Förväntas jag ha mörk kostym på mig framför TV:n? Min lägenhet är nämligen så fasligt varm så här års och jag undrar om en svart skjorta samt svarta kalsonger räcker?

2. Ska jag stå upp och sjunga med i psalmerna?

3. Vart skickar jag blommorna?

4. Hur blir det med begravningskaffet? Går jag in på närmsta café och visar upp licenskvitto?

Om Magdalena Ribbing läser detta kan du väl kontakta mig.

Ödmjukast,
C.

Socialdarwinismen slår till igen.

Såhär då; Om du låter din dotter springa fram och klappa en bäver och sen blir så pass förvånad när den attackerar att du ringer media om detta så är du antagligen:

1. Inte "Ett med naturens" flitigaste tittare.

2. En person som skolkade från biologin i skolan.

3. Dummare än tåget.

4. All of the above.

Matilda kanske ska vara glad att hon och hennes korkade far inte mötte en grävling. Sen får vi väl hoppas att inte familjen Handler (som ironiskt nog betyder "ledsagare" på engelska) planerar ett Kolmårdenbesök i sommar.


Naturligtvis får pappa Marcus Handler det oregelbundet återkommande men ack så eftertraktade "folk är idioter"-priset. Sällan eller aldrig har det varit mer förtjänt. Grattis, Marcus!