1. Det är november.
2. Förra månaden var det oktober.
Så är det nämligen; den här årstiden gör att man knappt ens orkar klaga. Positivitetstrenden hoppade jag aldrig på, och precis som jag förutsåg ser man inte många inlägg om vad härligt det är med snöglopp och 20 timmars mörker.
Detta innebär förstås inte att jag slutat irritera mig på saker och ting. Tvärtom. Efter drygt en månad av allehanda stolligheter så kommer nu:
1. Folk som blir upprörda över att en dömd mördare får läsa till läkare.
I Sverige slår vi gärna oss själva för bröstet och talar om vilka vidsynta människor vi är. Pinsamt då att när det kommer fram att en dömd mördare läser till läkare och vid avtjänat straff dessutom kan jobba som detta, visar det sig att svensken är lika inskränkt som vilken fundamentalist som helst. Senast i raden avhängare till gammaltestamentlig moralism är Anders Milton, s-regeringens nationella psykatrisamordnare. Vad hände med rehabliteringstanken? Eftersom den tydligen inte gäller för alla, varför inte bara införa skampåle, spöstraff och "öga för öga"-tänkande rakt över hela skalan? Det blir både billigare och mindre knussel.
2. Schenströmaffären.
Jo, jag är medveten om att Ulrica Schenström är moderat och jag som vänsterman borde ha deltagit i drevet. Men jag såg, och ser fortfarande inte, problemet. Så hon gick ut och tog ett glas vin efter jobbet. Är detta så upprörande i dessa tider, när i princip alla har drabbats av någon slags kollektiv after work-psykos? Var det att hon gick ut med en journalist som var skandalen? Någon får gärna förklara det för mig, för jag begriper det ärligt talat inte.
Mona Sahlin gick förstås ut och sa att det hela var upprörande (eller något i den stilen) vilket i och för sig är hennes yrke. Men har man den så kallade Tobleroneaffären (som faktiskt handlade om tusentals kronor i obetalda räkningar och inte två Toblerone som alla tycks tro nuförtiden) så kanske man ska tala tyst om sånt här. Av medkänsla om inte annat. Hon hade bergis kunna ta ännu större politiska poänger genom att säga ”Jag vet hur det känns, att vara jagat villebråd. Därför tycker jag att vi ger henne tid att förklara sig”.
3. Kents nya skiva.
Den har säkert sina poänger. Men sluta genast upp med att kalla den nyskapande. Kent 2007 låter som Mobile Homes 1992, som i sin tur lät som Depeche Mode 1985. E-Type framstår ju som avantgarde i jämförelse med denna syntsmet. (Och nej, jag gillar INTE E-Type. Heller)
4. Bloggar som ”litterära projekt”.
Jag vet inte om Alex Schulman var först. Men efter hans försök att lura i folk att hans blogg inte var något annat än en fiktion så har det genererat en myriad av efterföljare: ”Nej, min bloggjag är inte JAG, utan en fiktiv karaktär”. Så här är det; ”På spaning efter den tid som flytt” var ett litterärt projekt. ”American Underworld”-trilogin är ett litterärt projekt. Din blogg är inte ett litterärt projekt. Den är, i bästa fall läsvärd, plats, där du kan uttrycka dina tankar och åsikter. Om du plötsligt för dig att skapa en ”bloggkaraktär” och behöver få utlopp för dina litterära ambitioner på blogger.com (eller liknande) så är risken jävligt stor att den enda fiktionen i sammanhanget är din litterära talang.
5. VLT:s rapportering om Norman Mailers död.
Nej, jag talar inte i egen sak här. Jag skiter i om självaste Robert Okpu hade skrivit hyllningsartikeln, men en sådan borde VLT ha bemödat sig att skriva när en av vår tids största författare går ur tiden. Ett TT-spektra-telegram på familjesidan är INTE en adekvat bevakning av detta. Som jämförelse så hade Dagens Nyheter artiklar om Mailer i TRE dagar. Men visst, VLT är en liten tidning och huvuddelen av resurserna måste naturligtvis läggas på SPÅN-bilagan och världsnyheter såsom Bert-supersnarkaren. Om någon sen undrar varför folk blir dummare och dummare – nu har ni svaret.
Sädär. Fem saker jag irriterat mig på den senaste månaden alltså. Jag har säkert glömt någonting, men misströsta inte. Det kommer hela tiden nya, idiotiska saker att bli arg på. Till dess, ha det bra!
